Stippes 40 år! Stippe berättar hur det hela började

Jag kom till Malmö i mitten på 60-talet med 50 öre på fickan och var 23 år gammal. Jag hamnade här mest av en slump och trivdes så bra att jag bestämde mig för att stanna. Jag har främst haft tre olika arbeten i mitt liv. Mitt första jobb i Sverige var på en eternit fabrik i Lomma, där stannade jag i sju år.

Vi arbetade hårt på fabriken under veckorna men på söndagarna var vi lediga och då brukade vi gå ut och festa. Men i Malmö som var en liten outvecklad stad på den tiden fanns det ingenting att äta efter åtta på kvällen. Allt var stängt för vanliga människor, det enda som var öppet var finare restauranger för folk som hade mer pengar. Det var då min idé föddes. Jag ville öppna ett matställe där Alla är välkomna. Från den fattigaste människan till den rikaste – här behandlas alla lika väl.

Som utlänning på den tiden fick man inga banklån så jag började jobba extra på restauranger under kvällarna. På helgen jobbade jag hos bönder och hackade rödbetor, jag tog alla extraarbeten jag kunde få. Det tog mig ett och halvt år innan jag hade sparat ihop tillräckligt med pengar för att kunna öppna mitt första ställe som låg där Triangeln ligger idag, vid den gamla biografen den gamla kaninen.

Stället var mycket litet. 25 kvadratmeter med toalett ute på gården. Det gick mycket trögt de första månaderna och jag jobbade från 10 på morgonen till 02 på natten. Vilket var jobbigt då jag vant mig vid de kortare 12-timmarspassen.

Så jag började tänka. Hur ska folk veta att jag är här. Jag visste att om jag får in en enda kund så är han fast, plus att han berättar för sina vänner. Jag tog därför kontakt med Malmös taxichaufförer och gav dem gratis kaffe. Det var mitt livs bästa reklam. Att ge någonting gratis på den tiden var helt unikt. De tipsade och körde sina hungriga kunder till mig. De hjälpte mig och det är anledningen till att taxichaufförer än idag har gratis kaffe när de kommer till Stippes. Jag ringde till polisen och brandkåren och berättade var jag fanns och de började också besöka mig.

Jag tycker själv mycket om vitlök och ville introducera svenskarna för det men de var mycket skeptiska. På den tiden kunde man inte köpa vitlök i butikerna, det fanns på apoteket och man köpte några vitlöksklyftor för hälsans skull. Så när jag gick in på apoteket och sa att jag ville köpa 5 kilo vitlök var det en chockad personal jag lämnade bakom mig.

Vitlökskorvar blev så småningom en succé men den historien sparar vi till nästa gång..

7 Responses to “Stippes 40 år! Stippe berättar hur det hela började”

  • freddie:

    Grattis….ni var/e sista anhalten efter besökt stans krogar

  • Tack för alla ungeska korvar man käkat genom åren. Tack för all Aivar man glufsat i sig. Tack för alla sy
    stunder mna värmt sig i väntan på en taxi hem. Tack för alla töser man fått flirta med om nätterna. Tack för att du ”ser” varenda gäst.

  • Anne-Lie Kronohage:

    Grattis Grattis!!! Tack för all värme och go mad vi fått!! Hos, dig Stippe var ju där alla samlades och käka när natten och hungern kom på småtimmarna!!

  • Guðmundur S. Jónsson:

    Grattis med de 40 åren, hoppas du finns kvar varj gång jeg kommer tilbaks til sverige, det hadde inte varit möjligt och hitta bättre ställe at besöka sent på natten.
    Bästa late night ställe som jag har hittils komit på…de er rätt många numera.

  • Stefan:

    Hej Stephan,
    Jag kommer ihåg när du precis hade öppnat ditt första matställe sidan om den gamla bion.
    Jag kommer ung och hungrig ifrån Chinatown och skulle kunna äta en häst och om jag minns rätt så beställde jag 3 dubbel portion av vad du hade.
    Du tittade på mig och bedömde storleken på maten och var den skulle få plats,-jag vägde bara 50 kilo då.
    Då sa du-kan du äta upp allt behöver du inte betala!!!
    Jag slukade allt och sedan den dagen har vi alltid känt igen varandra.
    En konstig historia, och nu börjar vi bli lite till åren,men skit samma, så länge familjen mår bra och det finns ajvar i burken får man va nöjd.
    Ha de Pöjk.

  • annica Landberg:

    Där har jag tillbringat en del timmar ibland helt vilse i pannkakan, men aldrig att nån fnyste eller körde ut nån alla var välkommna helt fantastiskt

    Lyfter på hatten och säger grattis

  • admin:

    Roligt att höra! Hela Stippes grundades på den principen. Alla människors lika värde, Stippe ville skapa en plats där alla är välkomna.